Välkommen till Peter Englund

Både som historiker och som privatperson är jag mycket upptagen med frågor om minnet och dess funktioner.

Denna sida är ett litet minnesexperiment av högst personlig slag, inspirerat av en av mina favoritförfattare, fransmannen George Perec, och hans underbara lilla bok "Jag minns". Precis som är fallet med hans bok, handlar detta om ett samlande av privata minnesfragment av ett slag som aldrig kommer att kvalificera till viktiga personliga minnen, och än mindre minnen av det slag som används för att bygga upp historien. Detta är så att säga anti-historiska fragment.

För att citera Perec: vart och ett av dessa minnen handlar om något "obetydligt, oväsentligt, fullständigt banalt, mirakulöst uppryckt ur sin obetydlighet, återfunnet". Min tanke är dock lite annorlunda än Perecs, nämligen dels att undersöka minnets associativa karaktär, dels se om obetydligheter kan få betydelse genom den massverkan som uppstår då de läggs invid varandra. (Samtidigt som inget försök görs att förvandla dem till en berättelse. De är dock grovt organiserade, så att minnen från de tio första åren kommer före de från de tio följande. Mycket längre är inte heller experimentet tänkt att sträcka sig.)

Jag kommer ihåg namnen på mina bästa kompisar hemma på Erikslund: Janne, Conny, Lasse och Eva. Och att Jannes och Evas pappa var typograf, Connys uppfinnare och Lasses snickare.
Jag kommer ihåg Sigge Fürst och hur glad han lät när han sjöng signaturmelodin till radions "Frukostklubben" på söndagmorgarna.
Jag kommer ihåg ett godis som kallades ettöres, och var formade just som små, små mynt.
Jag kommer ihåg ett godis som kallades tefat, och var gjorda i ett oblatliknande material och innehöll tomtebrus.
Jag kommer ihåg ett tuggummi som hette Jenka, var grönfärgat och smakade en aning salt. Jag kommer ihåg ett annat tuggummi som hette Joe Palooka, som gick att bryta itu, och där det med förpackningen följde en tecknad serie.
Jag kommer ihåg att man aldrig köpte godis i lösvikt, utan en och en, genom att peka genom kioskens fönster.
Jag kommer ihåg det stridsvagnsvrak som stod i närheten av Staraholmen, och att jag först långt efteråt förstod att det var en T-26:a från Vinterkriget. (Platsen ligger nu helt under vatten, efter älvens reglering.)
Jag kommer ihåg forsarna i Boden, innan älven dämdes upp.
Jag kommer ihåg det danska sångarparet Nina och Fredrik, och att min mamma och pappa brukade lyssna på dem.
Jag kommer ihåg boxaren Floyd Paterson, som jag såg i en bil på en bensinmack i Boden. Och att han var den förste svarte man jag sett livs levande.
Jag kommer ihåg serietidningen "Bang!"
Jag kommer ihåg serietidningen "Spion 13", där huvudpersonen hette David Locke - uttalat av oss som om det var ett svenskt namn.
Jag kommer ihåg TV_programmet "Tiotusenkronorsfrågan och den finske stormästaren, som brukade svara "kyllö" med basröst när han fick frågan om han om han uppfattat frågan.
Jag kommer ihåg TV-serien "Bröderna Cartwright" och att jag tyckte att den mörkklädde Adam var den tuffaste.
Jag kommer ihåg ramsan - sjungen till seriens signaturmelodi - "Bröderna, bröderna, bröderna Cartwright. Tjocke Hoss tog ett bloss och körde motorcross. Bröderna, bröderna, bröderna Cartwright." Samt "Bröderna, bröderna, bröderna Cartwright. Pappa Ben kasta sten på lilla Joes ben. Bröderna, etc."
Jag kommer ihåg ramsan "Titta på mitt finger, du hjärtar Inger".
Jag kommer ihåg att vi gick på skolan även på lördagar, men att man då slutade redan vid 12.
Jag kommer ihåg att det luktade väldigt skarpt när jag följde min mamma på barnavårdscentralen när min bror Mats var liten.
Jag kommer ihåg att min bror Mats, innan han hade en riktigt cykel, hade en enklare tvåhjuling av ett slag som kallades "bambino" och där tramporna satt på framhjulet.
Jag kommer ihåg det första TV-program som skickades i Norrbotten. Det handlade om storkar.
Jag kommer ihåg de första askar med små plastsoldater av märket Airfix som jag och min bror Mats fick. Han fick en uppsättning mörkgröna amerikanska marinsoldater, jag ljusbruna tyskar i Afrikakårens uniform.
Jag kommer ihåg att Lasse, som bodde i gården bredvid mig, hade en stor svart-vit katt som hette "Tussi".
Jag kommer ihåg att natten till högertrafikomläggningen visade man en rysare på TV, där det förekom människor med ansikten vita och släta som ägg.
Jag kommer ihåg mordet på John Kennedy, som rapporterades av Arne Thorén, och att man mest bara fick se en stillbild på Vita Huset.
Jag kommer ihåg mordet på Robert Kennedy, för då var vår klass på skolresa per buss till Luleå. Och att i bussen spelade jag "The Lion sleeps tonight" på kam.
Jag kommer ihåg då Sexdagarskriget bröt ut, för då var var vår klass på sommarutflykt upp till Gammelängsberget, och vi gick i krokodil längs vägen. Och solen sken.
Jag kommer ihåg att mjölkflaskorna som fanns före de pyramidformade tetrapacken, hade kapsyler av stanniol.
Jag kommer ihåg att läskflaskorna hade stanniolkorkar med en liten rund dragflerp på sidan, och ett stycke riktigt brun kork under.
Jag kommer ihåg att min pappa en tid hade särskilda bilkörningshandskar, ljusbruna, med hål för knogarna och knäppspännen.
Jag kommer ihåg att badrummet i källaren, att det var tillgängligt för oss på torsdagar, och att på betonggolvet fanns en trätrall. Och att vi inte hade något badrum i vår lägenhet, bara en liten toalett.
Jag kommer ihåg att TV visade "Familjen Flinta" på torsdagar. Och att jag fortfarande känner liten sorg när jag ser slutet, där Fred kastas ut av den sabeltandade tigern, inte för att det var synd om Fred, utan för att det var så tråkigt att det var slut nu.
Jag kommer ihåg känslan av att lägga sig i en nybäddad säng med svala, och lite styva manglade lakan.
Jag kommer ihåg då TV visade "Hemsöborna" för första gången, och då jag blev så upprörd av slutet, att mina föräldrar försäkrade mig att Carlson visst klarade sig, och att han blev återfunnen på en ö senare.
Jag kommer ihåg att Lasses mamma var sjuksköterska och rätt så sträng, och att vi andra tyckte lite synd om honom för att hans mamma inte var hemma.
Jag kommer ihåg att under en tid sades det att Lasses pappa var arbetslös, och då tyckte vi också lite synd om Lasse. Och att jag inte känt till någon arbetslös tidigare.
Jag kommer ihåg sista julen jag trodde på tomten. Den firades hos min farfar i Niemisel, och jag och min bror fick en bilbana av märket "Scalectrix". Och att jag verkligen trodde att nu var tomten på väg, när den där episoden med tomten i "Kalle Ankas julafton" slutade med att han for iväg.
Jag kommer ihåg när det fanns hopptorn vid Aldersjön. Och att jag gick upp själv i ett av dem som mycket liten, men återfanns.
Jag kommer ihåg när jag lärde mig att knyta mina egna skor. Jag satt i trappan hos min mormor och det var sommar och en varm, solig sen eftermiddag. Kanske tillochmed tidigt kväll. Och skorna var ett slags enkla gymnastikskor med gummisulor.
Jag kommer ihåg när vi var och fiskade i Råneåälven, och någon visade mig ett värn där farfar stått och vaktat bron när tysktågen kommit och gått under det Andra världskriget.
Jag kommer ihåg när Winston Churchill dog. Jag tyckte det var rätt kul, för då fick man se en massa krigsfilmsdokumentärer på TV.
Jag kommer ihåg en polsk TV-serie som hette "Kapten Kloss", och som utspelade sig under Andra världskriget.
Jag kommer ihåg att min morbror hade en tysk automatpistol, som hade en stämpel med riksörnen och hakkors. Och jag tror att han köpt den i Norge.
Jag kommer ihåg att min morbror ofta hade ryggskott. Han jobbade först som snickare, men omskolade sig sen till brandman.
Jag kommer ihåg när min morfar ramlade från ett tak under snöröjning, och bröt benen, och att vi fick träffa honom på sjukhuset, och han sade att jag och min bror skulle ha varsin chokladkaka, men att vi sen aldrig fick någon, vilket var en stor besvikelse för mig.
Jag kommer ihåg när min pappa sparkade en boll högt över taket på vårt hyreshus, och att jag var stolt.
Jag kommer ihåg en fotbollslek som hette "Guld och silver".
Jag kommer ihåg stora femkronor med Gustav V på.
Jag kommer ihåg små ettöringar, lite större tvåöringar och stora femöringar. Alla i koppar.
Jag kommer ihåg att min första veckopeng var på 1:50.
Jag kommer ihåg att en enklare plastmodell av märket Airfix, i påse, kostade just 1:50.
Jag kommer ihåg följande modellmärken: Airfix, Revell, Frog, Aurora, Lindberg Line.
Jag kommer ihåg den första singelskiva jag köpte: "Down on the Corner" med Creedence Clearwater Revival.
Jag kommer ihåg den första LP jag köpte: "Bridge over Troubled Water" med Simon & Garfunkel.
Jag kommer ihåg vår brödrost, som var av något slags blank plåt och med ett slags dörrar på sidorna (med små knoppar i mörkbrun bakelit) och glödspiraler på insidan, och att man var tvungen att vända skivorna för att de skulle bli rostade runtom.
Jag kommer ihåg den bryggeribil som min pappa körde, att den var gul och att den hade långa pinnar med vita plastknoppar på framskärmarna.
Jag kommer ihåg att den första versionen av Igloo hade apelsinsmak.
Jag kommer ihåg en glass som kallades "Djungelpinne", och var en blandning av choklad och banansmak.
Jag kommer ihåg en läsk som hette "Cuba Cola" och som smakade som "Coca Cola".
Jag kommer ihåg att min favoritläsk hette "Portello" och att den då var intensivt röd.
Jag kommer ihåg att en gång när vi lekte på bryggeriets bakgård, så hittade vi en jättelik hög med hästskor.
Jag kommer ihåg att en gång när vi lekte nere vid Svartbyträsket, som sjön hette, så hittade vi en katt som blivit skjuten: den var stelnad i försvarspose, med uppskjuten rygg och grinande tänder. Och att skinnet började lossna på den när vi sökte få upp den ur vassen. Och att den gamla tanten som ägde tyckte att det var bra att vi kom och berättade om vårt fynd.
Jag kommer ihåg den insamlingskampanj på TV som kallades "Röds Fjädern", att Lennart Hyland ledde den, och att jag skänkte tio kronor. Och att min morbror, till min besvikelse, sedan bara avfärdade allt.
Jag kommer ihåg de breda tuschpennor som mannen i charken använde, och som såg ut som små burkar.
Jag kommer ihåg en stökig och lite farlig mörk pojke, ett så kallat Berlinbarn, som någon sommar bodde vid bryggeriet.
Jag kommer ihåg när min pappa åkte till Berlin, och av bilderna han visade efteråt minns jag särskilt de som visade ruiner. Samt de som föreställde stridsvagnar vid Checkpoint Charlie.
Jag kommer ihåg att man kunde göra rätt kraftfulla bomber av att ta en massa tändstickshuvuden, sätta dem i en plåtkork, mellan två plån, och sedan kasta en sten på den.
Jag kommer ihåg att om man blandar kalisaltpeter och socker, så får man en blandning som inte bara är brännbar utan också utvecklar mycket rök.
Jag kommer ihåg att när jag i en låda i vår majbrasa såg ett otäckt blodigt ting, så sade någon som den självklaraste sak i världen att det där bara var en mensbinda.
Jag kommer ihåg när Gert i min klass pratade om "Spörma", och jag sade att det var inte sant, det var bara en fråga om urin, för jag hade hört den där karln på TV som berättade att mamma kissade i pappa och så blev det ett nytt barn.
Jag kommer ihåg Lennart Hyland, och att hans program ofta drog över, och att det var en bra sak, för det betydde att det varit en lyckad kväll.
Jag kommer ihåg hur det känns att bli buren till sin säng, efter att ha somnat framför TV:n, och att då vakna upp, men ändå låtsas att sova, för det är så härligt att bäras.
Jag kommer ihåg den där gången då "Barnen från Bullerbyn" skulle handla om att Olle nästan drunkande, och att jag blev så rädd att jag inte vill se det, och att min mamma - som en gång varit nära att drunkna - sa att man faktiskt kunde drunkna i en vattenpöl, om man hade otur.
Jag kommer ihåg att jag alltid varit rädd för den vita clownen.
Jag kommer ihåg när jag en gång blev biten av en väsande svan.
Jag kommer ihåg "Det Bästa", som mina föräldrar prenumererade på, och att det i den fanns en stående avdelning som hette "Humor i uniform".
Jag kommer ihåg en av historierna under rubriken "Humor i uniform". En styrka har stigit iland på en mycket kal och karg i Stilla Havet, där man lider brist på allt, inte minst ved. En sergeant ser en soldat gå iväg med ett stort knippe pinnar till en brasa, och uppmanar honom att vara mer sparsam: "Såna där växer inte på träd, vetdu!"
Jag kommer ihåg "Det bästas bokval": inbundna böcker med förkortade versioner av olika romaner. Jag läste flera.
Jag kommer ihåg uppslagsböckerna i mitt hem: "Focus", "Kunskapens Bok" och "Boken om kvinnan". Den första hade svart rygg, den andra mörkbrun rygg, och den tredje röd rygg.
Jag kommer ihåg att O'boy-burkarna var runda, och av papp, men att motivet på omslaget var detsamma som nu.
Jag kommer ihåg att det också funnits O'boy med jordgubbsmak.
Jag kommer ihåg "Illustrerade klassiker". Särskilt den om "Skrattmänniskan" som jag tyckte var mycket otäck.
Jag kommer ihåg Västernserien "Kapten Miki", som hade ett mycket litet och smalt format. En seriestrip hög bara.
Jag kommer ihåg Västernserien "Davy Krocket", som hade samma format.
Jag kommer ihåg Windy och Salasso, som var två komiska karaktärer i "Kapten Miki". En hade trapperhatt med tvättbjörnssvans, den andre bar kubb och var alkoholiserad och tjock.
Jag kommer ihåg filmisarna. Och att vi samlade också på sådana som Roy Rogers, Hopalong Cassidy och Rin-tin-tin, trots att vi aldrig sett dem på film.
Jag kommer ihåg att man kunde byta filmisar, dels öppet, dels på ett slumpmässigt vis, genom att lägga in dem i bytesböcker, bak vikta sidor, där man satsade ett kort och sedan fick ett annat i utbyte.
Jag kommer ihåg de runda, genomskinliga strutar som äldre mopedåkande män brukade ha på ansiktet under vintern, som skydd mot den kalla fartvinden.
Jag kommer ihåg när jag hörde talas om att en av de mopedåkande männen råkat ut för en olycka, och vi besökte platsen, och att där fanns blod på asfalten.
Jag kommer ihåg följande mopedmärken: Puch Florida, Puch Dakota.
Jag kommer ihåg när jag lärde mig cykla, att det skedde på framdidan av bryggeriet, och den märkliga känslan av triumf och av att ha blivit lurad, när jag insåg att pappa hade släppt taget om cykeln där bak och att jag faktiskt cyklat alldeles själv de senaste metrarna.
Jag kommer ihåg när pojkcyklarna hade limpa istället för vanlig sadel, i ett märkligt försök att imitera mopeder. Och att jag fick en röd Monark med limpa och att jag var mycket glad över detta.
Jag kommer ihåg att man kunde göra en särskild anordning på cykelns framhjul med hjälp av snöra, klädnypa och papper, och som imiterade en gas, och som gjorde att smattret från hjulet faktiskt ökade när man vred på handtaget.
Jag kommer ihåg att gubbarna från Televerket hade uniform med båtmössa.
Jag kommer ihåg ett slags mycket god syltgelé, som smakade hallon, och som kom i låga, runda pappburkar.
Jag kommer ihåg att min mormor hade korsett.
Jag kommer ihåg att min mormor brukade göra té med kanelbark i.
Jag kommer ihåg att min mormor och morfar hade telefonnumret "63" i Niemisel, och att hon brukade svara så här: "Harrå".
Jag kommer ihåg att när man brukade att åka och bada med mormor och morfar, så var det nästan alltid eftermiddag eller kväll, och att de tyckte det var lite konstigt att bada mitt på dagen, åtminstone för en vuxen.
Jag kommer ihåg dramatiseringen av "Jorden runt på 80 dagar" som gick på radion, särskilt det avsnittet som handlade om indianöverfallet, och att denna fascination fick mina föräldrar att ta mig till stadsbiblioteket för första gången, trots att jag ännu inte kunde läsa.
Jag kommer ihåg då jag kom in på biblioteket för allra första gången - det var på kvällen - och blev så gripen av denna kolossala mängd böcker, att jag rusade fram till första bästa hylla, och att personalen skrattade åt mig, för jag hade rusat fram till hyllan med lyrik.
Jag kommer ihåg min pappas hårvatten: det hette Pantene, och på etiketten var en hårlock.
Jag kommer ihåg första gången jag såg en pornografiskt herrtidning. Dess namn var "Cocktail" och fanns att läsa hos frisören. Frisörsalongen hette Rolfs.
Jag kommer ihåg ett slags mörkröda smällare, som man antände genom att riva mot ett plån, varefter man snabbt måste kasta dem.
Jag kommer ihåg de ljusblåa pyjamasar i syntetmaterial, som jag och min bror hade under större delen av vår barndom.
Jag kommer ihåg en godisaffär som hette "Blå Gåsen" och där godiset låg i avlånga glasburkar med rundad botten och lock.
Jag kommer ihåg att den första plastmodellen jag byggde var av märket Revell, var i ljusblå plast och föreställde en Spitfire.
Jag kommer ihåg en plastmodell av märket Aurora, som föreställda en giljotin, och där det till byggsatsen hörde en delinkvent, med huvud som lossnade när man lät bilan falla.
Jag kommer ihåg vår första Volvo Amazon, som var chokladbrun.
Jag kommer ihåg att min morfar ett tag hade en Mercedes, och att den hade runda luftutblås, med ett slags galler som gick att använda för att styra luftflödet.
Jag kommer ihåg sopnedkasten i de nya hyreshusen, och att jag var rädd för dem, sedan någon äldre släkting skojat med mig en gång och sagt att de var till för att kasta ned olydiga barn - varefter han tog tag i mig och öppnade den runda lilla metalldörren med nedsänkt handtag.
Jag kommer ihåg de små plåtbilarna av märke Dinky Toys, med svarta gummihjul som gick att skala av.
Jag kommer ihåg Meccano-byggsatserna, men att det var jättesvårt att få ihop något riktigt kul av dem. Och att en av mina kompisar hade mycket Meccano, men att de byggdes ihop mest av hans pappa, och sedan fick konstruktionerna bara stå där, mest som prydnad.
Jag kommer ihåg att LEGO var så mycket roligare än Meccano, men att det var lite så och så med plasten i dessa satser, för klossarna slog sig ofta och blev lite vinda.
Jag kommer ihåg att den tänkta skalan på det byggda var en helt annan än idag. Mycket handlade helt enkelt om att bygga hus, med hjälp av speciella tak-, dörr- och fönsterdelar. Sedan fanns där särskilda LEGO-bilar och träd, etc.
Jag kommer ihåg att man kallade en ovanligt mager typ för "en Belsen" - utan att veta om kopplingen till lägret.
Jag kommer ihåg att man senare kallade ovanligt magra för "Biafraungar". Och att jag den gången mycket väl visste varför.
Jag kommer ihåg att jag hade tillåtelse att sent en natt med min pappa lyssna på en boxningsmatch på radion, med Ingo, men att jag somnade.
Jag kommer ihåg att bagaren under oss, sade att jag liknade Ingo när jag kom ner för att köpa bröd iförd min vita morgonrock. Och att jag blev mycket nöjd.
Jag kommer ihåg en boll-lek som hette "Halli-hallå". (Halli-hallå, låt bollen gå, högt upp i det blå, och låt den aldrig stilla ståååå".)
Jag kommer ihåg en annan bollek som hette "Land och rike", och som gick ut på att man förklarade krig mot de andra.
Jag kommer ihåg en lek som kallades sittpass, som vi av någon anledning lekte mest på vårens gula fjolårsgräs.
Jag kommer ihåg att man kunde göra så kallade mäl-bellor av cykelekrar och resårband, men att ventilgummi var bäst.
Jag kommer ihåg att ammunitionen till dessa bellor var böjd elkabel, gärna från bilvrak, för där var fägvariationerna så stora.
Jag kommer ihåg min första flickvän, att hon hette Maria, och att hennes pappa var regementsmusiker och spelade i ett dansband. Och att de hade akvarium och att hennes mamma var kortklippt.
Jag kommer ihåg min andra flickvän, att hon hette Katarina, och att hennes pappa var tysk och hade varit med i kriget. Och att en del killar därför kallade henne "jävla nasse". Och att det var hos henne jag såg Färg-TV för första gången. Programmet var "Mission Impossible" och jag kommer ihåg när någon blev skjuten utanför en tänd förbränningsugn och en röd fläck spred sig på hans tröja.
Jag kommer ihåg att både Maria och Katarina i sina skivsamlingar hade samma LP: Beatles "Revolver", med det där svart-vita, tecknade omslaget.
Jag kommer ihåg en svensk TV-serie som hette "Operation Argus" och som handlade om spioner under 2:a Världskriget. Och att jag gillade den, men att många vuxna fann den lite långsam.
Jag kommer ihåg en skämtgubbe i Expressen som kallades Mojoten, och som var en person som inte kunde säga "r". Och jag kommer ihåg följande ruta, just apropå den där TV-serien: Fråga: "Vad gör du?" Svar: "Opejejaj". Fråga: "Men det går ju så sakta?" Svar: "Opejation Ajgus".
Jag kommer ihåg det avsnitt av Kalle Anka, då han, Joakim och Knattarna reste till en borg i Skottland, där det spökade. (I månader efteråt ritade jag rustningar, pengahögar och borginteriörer.)
Jag kommer ihåg det avsnitt av Johnny Hazard, då han kommer till en ö, där en japansk trupp dröjt sig kvar, ovetande av det faktum att kriget tagit slut.
Jag kommer ihåg Grodan Stropp och Kalle Boll. Och att jag tyckte räven var roligast.
Jag kommer ihåg Owe Törnqwist, särskilt när han sjöng "Wilma", fast jag var besviken på skivans omslag, som inte visade någon av familjen Flinta, utan bara honom i djurskinn, med armen inkörd i gapet på ett dinosauriefossil.
Jag kommer ihåg de traktorer med varmluftsaggregat, som brukade åka runt på vårarna, och ånga upp alla igenfrusna vägtrummor - och tömma många översvämmade diken.
Jag kommer ihåg den vårlek, som gick ut på att man byggde improviserade små båtar, inte sällan bara insidan på en kork, och sedan lät dem tävla i smältvattnets snabba strömmar.
Jag kommer ihåg den vinterlek som gick ut på att invänta plogbilen gömd, och sedan i sista sekund hoppa fram uppe på drivan och låta sig dränkas i sprutande snö.
Jag kommer ihåg den vinterlek vi kallade för att honka, vilket innebar att man tog tag i en bils bakre kofångare, och åkte efter den i hög fart på den glatta vägbanan. Och att jag själv aldrig vågade.
Jag kommer ihåg en historia, som länge var den värsta jag någonsin hört, nämligen att några pojkar tagit fast en katt, och smort senap i dess rumpa, varefter den sprang så den dog. Historien återvände då och då, med variationer, så jag tror nu att den var apokryfisk.
Jag kommer ihåg att folk promenerade mycket mer under min barndom. Dels i form av söndagspromenader, då man klädde upp sig lite, dels även under vanliga vardagskvällar, särskilt under våren.
Jag kommer ihåg att en av mina klasskamrater hade en pappa som varit med i Vinterkriget.
Jag kommer ihåg gamla kronikerhemmet - nu rivet - som fanns tvärs över vägen, och att det där fanns något som kallades för likbodan, dit döingarna bars, och som vi ibland smög runt, alltid på helspänn.
Jag kommer ihåg ett annat skjul, nedanför den nu rivna hantverkarrestaurangen, där ett slags portabel dansbana förvarades, sönderplockad, och att vi - utan något skäl än vårt eget behov av dramatik - kallade den för spökbodan. Och att vi där alltid kunde smyga oss undan.
Jag kommer ihåg att man inte sällan kunde hitta något vi kallade för "durex" i vägrenen, och att en given lek var att plocka upp en sådan tingest - alltså en kondom - med en pinne och jaga varandra med den.
Jag kommer ihåg skivan med Knuttarnas julafton.
Jag kommer ihåg en schlager, där refrängen var "Ååååh, Maria jag vill hem till dig".
Jag kommer ihåg vår radio, som även hade ett kortvågsband, som lyste upp när man slog apparaten och som man kunde ratta på lite planlöst, och plocka upp brus samt okända, förvridna, obegripliga röster. Men jag kommer bara ihåg en station: Hilversum.
Jag kommer ihåg Nicke Lilltroll. ("Mossa, mossa på er människobarn.)
Jag kommer ihåg en jul, då Nicke Lilltroll sändes på radion, regelbundet var timme, med rapporter om firandet av julen i trollberget.
Jag kommer ihåg "Lucy Show", och att det jag tyckte var roligast på den var den tecknade öppningssekvensen, samt när Lucy och Vivan på olika vis vann över mr Mooney.
Jag kommer ihåg min mammas runda korg med sy- och stickattiraljer, inte minst en rund sak i trä med handtag, som användes till att stoppa hål i sockar och strumpor.
Jag kommer ihåg att hemma hos farfar och farmor fanns en fackföreningstidning - tror det var "Skogsarbetaren" - där det gick att läsa brottstycken av en serie som verkade oändligt lockande, men frustrerande obegriplig i sin uppbrutna form. (Långt senare förstod jag att det var "Lucky Luke".)
Jag kommer ihåg att farmor aldrig åt med oss andra, utan bara passade upp och väntade tills middagen var slut, då hon åt sin måltid sittande på en liten pall vid spisen.
Jag kommer ihåg att det fanns en fottrampad symaskin av märket Singer i hörnet i farmor och farfars kök.
Jag kommer ihåg ett slags mascara, som kom i smån små, platta askar, som kvinnorna spottade i, och sedan rörde runt med något som såg ut som en miniatyrtandborste, varefter färgen applicerades på ögonfransarna.
Jag kommer ihåg Caravelserien. Jag lånade dem igen och igen på biblioteket. Särskilt de volymer som handlade om Cortez, om korstågen och om Alexander den store.
Jag kommer ihåg Sigurd Tullberg. Hans "Vandring bland frimärken" lånade jag också gång på gång.
Jag kommer ihåg Lilla Facit, där värdena på alla svenska frimärken fanns angivna.
Jag kommer ihåg Jules Vernes "Begums miljoner" - jag minns aldrig att jag läste den, men jag gillade bilderna.
Jag kommer ihåg De Geers "Singleton och kriget", men mest för omslaget, där man kunde se en Stuka.
Jag kommer ihåg Enid Blyton. Och de Fems olika äventyr. I alla fall några av dem.
Jag kommer ihåg Tvillingdeckarna. Ett exempel på titel: "Tvillingdeckarna och TT-mysteriet".
Jag kommer ihåg Agaton Sax.
Jag kommer ihåg "Titta, leka, lära".
Jag kommer ihåg "Mindre modiga män".
Jag kommer ihåg TV-serien "Velvet". Och att jag tyckte att den var rätt tråkig.
Jag kommer ihåg "Helgonet". Särskilt det avsnittet då en kvinna försökte mörda sin krigshistoriker till man, genom att fejka attacker från Loch Ness-odjuret. Och särskilt slutet, då det öppnades för möjligheten att monstret verkligen fanns.
Jag kommer ihåg att på midsommar pyntade man bilarnas kylare med lövruskor.
Jag kommer ihåg de utlåningskort som fanns i biblioteksböckerna, som dels var färgkodade upptill, dels hade plats för anteckningar - eller en stämpel - om när den skulle vara återlämnad.
Jag kommer ihåg de små, flyttbara bokstäver av vit hårdplast, som bland annat användes för att ange avdelning på bibliotekens hyllor. (Och som man kunde flytta om och skriva helt nya saker med.)
Jag kommer ihåg det kluckande klickljud som hördes i telefonluren, när nummerskivan åkte tillbaka till sitt ursprungsläge efter vart slaget nummer.
Jag kommer ihåg en bokserie, som gick ut på att då och då i den löpande texten byta ut svenska ord mot engelska, med tanken att så småningom, i seriens sista böcker, ha bytt ut alla, så att man skulle lära sig detta främmande språk utan ansträngning.
Jag kommer ihåg mannagrynsgröt. Och att jag tyckte om det.
Jag kommer ihåg att vi hade skivad falukorv som pålägg.
Jag kommer ihåg Tant Maude och Chico.
Jag kommer ihåg att man skulle tilltala män farbror - plus deras förnamn - även de som inte var det.
Jag kommer ihåg skolans spritstenciler, och hur starkt de luktade när de var färska.
Jag kommer ihåg hektograferna, och hur man smälte gelén när man skulle trycka ett nytt blad.
Jag kommer ihåg Anita Lindblom. Särskilt när hon sjöng att hon var en "tuff brud, i lyxförpackning"
Jag kommer ihåg Hobbex-katalogen. Särskilt de röntgenglasögon som bjöds ut där, och med vars hjälp man påstods kunna se rakt genom folks kläder.
Jag kommer ihåg en vinterlek, som gick ut på att man i snön - och mörker - begravde påslagna ficklampor, som de andra sedan fick leta rätt på.
Jag kommer ihåg att när man gjorde något pojkstreck, så brukade en av mina kompisar ladda upp det hela med att säga, att om vi blev tagna, så kunde barnavårdsnämnden ta oss.
Jag kommer ihåg när vi på sjön fann en död sparv, som med utslagna vingar frusit fast i isen, och som var omgiven av små stelnade svallvågor, som om minusgraderna kommit blixtsnabbt.
Jag kommer ihåg att ibland när man kom in på badhuset, var draperierna fördragna in till bassängen, för då badade de värnpliktiga, och de hade inga badbyxor, så de var alltid nakna.
Jag kommer ihåg en märklig lek som kallades "gubbhög", och som helt enkelt gick ut på att man under detta rop slängde sig över någon, varvid alla kringstående förväntades göra samma sak, så att det bildades en kompakt massa av sprattlande ben och upphetsade ansikten.
Jag kommer ihåg serien "Knoll och Tott".
Jag kommer ihåg att man när man spelade brännboll också hade ett platt slagträ, som kallades för "plättvändare". (Alla tjejer använde det. Det var också underbart när jag till slut lärde mig att även slå med ett runt. Dessutom rätt bra.
Jag kommer ihåg diskborstarna som var gjorda av små, små tunna grenar, ihophållna i midjan av garn.
Jag kommer ihåg att vuxna hela tiden varnade för att tugga tuggummi, och särskilt att svälja dem: något vitalt organ - jag har glömt vilket - kunde klistras ihop.
Jag kommer ihåg Steve Roper och Mike Nomad, huvudpersonerna i "Seriemagasinet". (Deras namn skall uttalas på svenska.)
Jag kommer ihåg att min älsklingsmat var bruna bönor med fläsk. Men att vi fick det sällan för det tog sån tid att laga till det: bönorna måste ligga länge i blöt först.
Jag kommer ihåg att jag länge hade hängslen. Av ett fjädrande material. Och att jag blev mycket glad när jag fick ett brett, svart läderbälte att bära till mina jeans.
Jag kommer ihåg att det i trappan i vårt hyreshus hängde en skylt om hur vilka vägar vi skulle använda för att lämna staden om det blev krig.
Jag kommer ihåg att telefonkatalogen hade en särskild avdelning som hette "Om kriget kommer".
Jag kommer ihåg att värmen i vårt hyreshus alltid stängdes av under sommaren. Minns dock inte om detta också gällde varmvattnet.
Jag kommer ihåg att folk rökte mycket mer förr. Och i alla möjliga sammanhang.
Jag kommer ihåg att ville man vara extra elak, kunde man kalla någon "Jävla tattare". "Jävla CP" kom senare.
Jag kommer ihåg de vita och lätt glansiga nylonskjortorna, som män bar när de ville vara extra fina.
Jag kommer ihåg när kvinnor hade höga Farah Dibah-frisyrer. Eller som de för det mesta kallades: "hö-vålmar".
Jag kommer ihåg historien om kvinnan som byggde upp sin hövålm runt en halv limpa, och tyckte resultatet blev så lyckat att hon behöll limpan på plats under håret, men limpan möglade och blev full med mask, och maskarna åt sig in i hennes huvud och hon dog.
Jag kommer ihåg historien om kvinnan som återvände från sin solsemester med ett litet sår på kinden, men såret växte, blev en stor böld, som en dag sprack, och ur den vällde små, små spindlar.
Jag kommer ihåg de svenska stridsplan som kallades "Flygande tunnan".
Jag kommer ihåg att mycket material i skolan kom från ett företag som hette SKRIV-RIT och att deras logga var halv dam i profil, med höjd krita i ena handen.
Jag kommer ihåg att det fanns särskilda pennförlängare i röd eller blå hårdplast att få av fröken, när ens blyertspenna blivit för kort.
Jag kommer ihåg att fröknarna hade speciella färgpennor när de rättade i ens skrivböcker: ena halvan var röd, andra halvan var blå.
Jag kommer ihåg att för att hejda eleverna från att tugga på pennan, doppade fröken ibland skrivdonen i en illasmakande vätska. Att att vätskan kom i små flaskor av mörkbrunt glas.
Jag kommer ihåg att det på skolan fanns speciella rastvakter, lite äldre elever iförda vita koppel, vars uppgift var att se till att alla elever gick ut på rasten. Och att vissa av dessa rastvakter utnyttjade situationen till att bedriva rena skräckväldet, där man t.ex. knuffades omkull om man satte sin fot på skolans trappa innan klockan ringt in. (Tror att det var därför som systemet till slut avskaffades.)
Jag kommer ihåg att det en bit bort, i Fagernäs, fanns en mataffär som hette "Yttlings" och där man handlade över disk, som i Sjökvists affär i Åsa-Nisse-filmerna.
Jag kommer ihåg Åsa-Nisse och Klabbarparen. Både filmerna och serien.
Jag kommer ihåg "Humle och Dumle".
Jag kommer ihåg att det fanns ett slags platta oljeflaskor i metall, med avlång pip, och att de gav ifrån sig ett lustigt kluckande ljud när man tryckte på dem.
Jag kommer ihåg att min första tandläkare - som var mycket sträng - hade en borr som drevs med ett slags snören eller små vajrar, som snurrade på små hjul. (Det är det enklaste sättet att beskriva den på.)
Jag kommer ihåg att min mormor och morfar hade ett skafferi som man kunde gå in i. Och att det tillochmed hade ett litet fönster.
Jag kommer ihåg att min mormor och morfar länge hade en svinstia, med en stor gris, som utfodrades dels med matrester som potatisskal och liknande, dels med ett ljusbrunt pulver. Och att grisen, till min förvåning, verkade tycka om pulvret, för han åt så det dammade, och hans håriga tryne blev alldeles dammigt. Grisen tyckte också mycket om att bli kliad.
Jag kommer ihåg när kvinnor bar styva, klockade klänningar.
Jag kommer ihåg ett slags kaka, där en viktig ingrediens var Mariekex. (Den hette "Radiokaka" - tack Carin!)
Jag kommer ihåg när finansministern, som alltid hette Sträng (och som också såg ut som det), presenterade varje ny statsbudget direkt i TV. Och att han använde blädderblock.
Jag kommer ihåg att vi hemma hade en liten rolig keramikfigur som föreställde Tage Erlander.
Jag kommer ihåg att den enda ost vi åt var Herrgård. Men att senare, när vi flyttat till villa, så introducerades till min stora förtjusning en annan sort, nämligen Port Salut.
Jag kommer ihåg ett träd uppe i skogen, där det var underliga märken i barken en bit upp: historien var, att en man hängt sig där, och att han ångrat sig, men för sent.
Jag kommer ihåg att vi hade ett litet fågelbord utanför köksfönstret, i form av ett litet hus.
Jag kommer ihåg vårt telefonnummer: 16343.