Den oövervinnerlige - Om den svenska stormaktstiden och en man i dess mitt

Denna bok tar vid ungefär där föregångaren "Ofredsår" slutade: med den stora kris som - ironiskt nog - inleddes samma år som det Trettioåriga kriget slutade i Tyskland. Det var en kris som snart skulle sprida sig över hela nordöstra Europa, inklusive de skandinaviska länderna och till slut även dra med riken som England och Nederländerna, en kris som bröt ryggen på ett land, Polen, och som gav ett annat, Sverige, de gränser det har än i dag.

"Den oövervinnerlige" är alltså centrerad runt 1650-talet. Det är ett decennium som varit märkligt anonymt i det allmänna historiemedvetandet. Visst, att det tågades över Bältens is vet vi väl alla. Men hur många känner nu exempelvis till de svenska arméernas brutala och äventyrliga tåg i öster, ett tag så osannolikt framgångsrika att det faktiskt spekulerades om möjligen det Kaspiska havet skulle bli Sveriges gräns i sydost!

Precis som i föregångaren försöker jag även att ge en bild av hur det var att leva i 1600-talets Europa. Så vid sidan om bataljerna och de inte sällan osannolika storpolitiska förvecklingarna, tar jag även upp olika ämnen som känsloliv, dryckesvanor, spådomskonst, dueller, väderleken, husens uppvärmning och kvinnornas roll i fält.

Precis som föregångaren har boken också en underrubrik: "Om den svenska stormaktstiden och en man i dess mitt". Vem den mannen var i "Ofredsår" är lätt att säga: Erik Dahlbergh. Vem denne man är i "Den oövervinnerlige" är lite kinkigare. Läsaren får givetvis möta Erik Dahlbergh igen. Just 1650-talet var en tid då hans karriär tog verklig fart. (Samtidigt inträffade där också några händelser han senare gjorde allt för att dölja.)

Frågan är dock inte om han överskuggas av en annan person, som också fångat mitt intresse, nämligen kung Karl X själv, den kanske mest anonyme av stormaktstidens alla makthavare, men samtidigt den farligaste och den mest komplicerade, ett destruktivt geni, vilken förutan denna epok blir en obegriplighet. Så det kändes till slut nödvändigt att "Den oövervinnerlige", vid sidan av storpolitiken, vid sidan om kulturhistorien och vid sidan om berättelsen om Erik Dahlberghs fortsatta vandring genom 1600-talet, också skulle rymma ett porträtt av denna undflyende gestalt.

Skrivandet och forskandet har slukat mycket tid och det hela har ändat i en bok av ett mer ovanligt format: 800 sidor. Några kommer säkert att kvida över detta, och det har jag all förståelse för, men det har trots allt varit viktigt för mig låta arbetet ta den tid och plats som uppgiften krävt.

Jag är själv mycket lättad över att boken äntligt är färdigt och mycket nöjd över slutresultatet.

Kritiken

Jaja, det säger du, men vad tyckte kritikerna?

Smakprov

Om du vill studera en längre presentation klicka här.
Om du vill se innehållsförteckningen klicka här.
Om du vill läsa förordet klicka här.
Om du vill läsa ett utdrag ur kapitel 2 klicka här.
Om du vill läsa ett utdrag ur kapitel 7 klicka här.
Om du vill läsa ett utdrag ur kapitel 9 klicka här.
Om du vill läsa ett utdrag ur kapitel 10 klicka här.
Vill du se en del av bilderna jag arbetat med?
Vill du se de rättelser som tillkommit?

Bonusmaterial

Vill du läsa ett utdrag ur Erik Dahlberghs dagbok?
Vill du läsa en ögonvittnesskildring av Thorns belägring 1658?
Vill du se ett exempel på Karl Gustavs hemska handstil?
Vill du läsa några brev skrivna av kungen?

Basfakta

Boken har i februari 2005 tryckts i 150.000 exemplar.
Boken har hittills översatts till finska, tjeckiska och polska.
Boken har 800 sidor, rymmer 24 sidor med illustrationer och 23 kartor samt har ISB-nummer 91-7486-999-6.
Första recensionsdag var 14 september 2000.
Den finns även som kassettbok.